Är du en sån person som alltid ständigt måste ha människor omkring dig och nästan dör om du måste vara ensam eller är du en sån som ofta väljer att vara för dig själv minst en stund om dagen men ändå trivs väldigt bra i sällskap ?

Jag personligen uppskattar dagarna när jag är hemma ensam och Mange är på jobbet, omän jag kan bli galet uttråkad och rastlös så är det ändå skönt att få daglig egen tid. Då jag kan sitta och filosofera, läsa en bok, ta en promenad. Självvald ensamhet vill jag kalla det. Sen så far jag gärna och hälsar på någon på eftermiddan och bjuder över någon på fika och en film. Men just dedär med att själv få välja att ta vara på mig själv tror jag är viktigt. Jag tror allt för få spenderar tid med sig själv, ta min Mange tex, han jobbar och kommer hem till mig sen far han och hälsar på någon eller liknande. Jag skulle inte orka att alltid ha människor omkring mig, men han är bevisligen en sån person som blir rastlös med sina egna tankar.

Sen är det ju så att det är bara skönt att vara själv när man själv vill det, har jag en dag när jag bara skriker efter kontakt så är det sjukt tråkigt å va själv. Men hittar du en balans mellan andra och sig själv, mellan ensamhet och socialt umgånge tror jag att du lättare hittar din inre harmoni. Det är inget fel att umgås med sig själv och dom flesta har nog perioder när man hellre är ensam ett tag än umgås hela tiden, och det är okey. Du är inte asocial eller vänlös, du är bara vän med ditt eget ego. Det är nog det viktigaste bandet du kan ha och på samma sätt som folk säger att man måste "underhålla" sina vänskapsband så måste du även bejaka sin vänskap till dig själv.